Via @ebbasydow ser jag att Bonnier lanserar en jättesajt vid namn ”YourLife” (blir lite full i skratt när man valt ”yourlife.nu” vilket är en fascinerande mix av svenska och engelska) som har en ”vidhängande” tidning. Det är i sig rätt speciellt: själva webben är centralt och den tryckta tidningen är ett mervärde. Indikerar onekligen en stark värderingsförändring från print till webb.
Vidare finns det självklart bloggar som är kopplade till webben – men de markeras inte som något speciellt utan är en självklar del av innehållet.
Det känns som om det också indikerar en förskjutning mot att bloggarna faktiskt är en självklar del av ett innehåll: bloggosfären är inte längre något ”nytt”, att blogga är inget ”udda” som behöver lyftas fram. För flera segment blir en eller flera bloggar en självklarhet – för att använda mitt hatord: en ”hygienfaktor”.
Vad tycker ni? Är det ett sätt att ”gömma” bloggarna eller visar det att vi är på väg mot att inte längre behöva tjata om bloggen som något speciellt utan som en självklar del även av en redaktionell produkt?
Gustav Sandström har lagt ut ett rejält länkbete genom sin debattartikel Bloggosfären är en medieanka där han förfäktar åsikten att bloggarna är fullständigt ointressanta för kommande valet. Det är roligt att samtidigt, tack vare @ingemarsdotter, läsa den gamla artikeln från förra valet runt Stockholm Spectator och deras prognos för bloggarnas nytta.
Själv vill jag nog påstå att det kanske varken är svart eller vitt utan påverkan tar sig många olika former. Att som Sandström gör – en analys utifrån rätt få och knappast bredspektrade siffror är dumt. Bland annat hänför han SOM-09-siffror om hur få svenskar som läser bloggar dagligen vilket knappast är en speciellt intressant siffra. Vidare anför han Bloggportalens topplistor som bevis för att alla bara läser modebloggar – men han glömmer att titta på Knuffs listor som visar en helt annan bild.
Det Gustav gör fel är att inte förstå att sociala medier är inte en masskanal. Hans analys utgår från traditionella sätt att mäta påverkan och därmed missar han bland annat den synergi som skapats mellan nya och gamla medier respektive att han glömmer bort att många människor idag väljer att göra sökningar inför ett val: oavsett om det gäller att köpa en bil eller välja ett parti. Hans snärtiga och stapplande av försök att bevisa sin tes med Lippman till trots. Fr a glömmer han bort att politik inte längre är diskuterat utifrån politikernas plattformar utan på så många fler plattformar, och på så många fler sätt än förut: men hörbart av så många fler.
Sociala medier är först och främst större än bloggosfären. Diskussionen runt politiska frågor sker på många olika ställen: på Twitter bland realtidsinfluerade informationsvana användare, på Facebook i nätverk som går in i varandra då ”jag är kompis med en kompis som är kompis med någon som inte är min kompis men ser min kommentar hos min kompis” osv. Det politiska samtalet är inte bara det som sker när politiker är med – och idag är det mycket mer synligt för många fler, och vem som helst kan skapa sig en plattform för att säga sin mening. ”Åsiktsmarknaden” är större, mer fragmenterad och därför inte alls linjärt möjlig att analysera utifrån påverkan som förut.
De ”modebloggare” som Gustav beskriver som ointressanta är i sig ofta politiska; han glömmer exempelvis att Blondinbella tidigt förklarade sin politiska ståndpunkt. Det han missar är vidare att bloggosfären kallas det just för att det är en sfär bestående av oerhört många (enligt Twinglys senaste uppskattning uppåt 400 k bloggar) bloggar som inte är instängda i ett ämne utan blandar friskt mellan politik, bakning, dagboksanteckning, musikrecensioner och tyckande om reklam. Inte sällan i samma blogg. Oftast finns det mycket intressanta och inte sällan såväl avancerade som jordnära politiska analyser hos de bloggare som faller in i det stora segmentet ”livsstilsbloggar”. Det innebär att påverkan kommer att ske inte nödvändigtvis via de partitrogna bloggarna utan från de bloggare som läses av många – eller få men som har hög tillit hos sina läsare.
Så vad som kommer att vinna valet är inte en enda kanal utan synergierna mellan de olika och bloggosfären, precis som Twitterville, liksom Facebookfeeds kommer att påverka oerhört mycket – men på ett nytt sätt.
Nina är inte arg längre. Synd. För nej, bättre har det fasen inte blivit. Kanske sakta på rätt väg men gårdagskvällen vid tvn gav mig åter kväljningar av hur mycket dålig reklam vi producerar.
Rykten om att Facebook, som kommer att släppa sin lokaliseringstjänst, kanske kommer att utnyttja Gowalla och/eller Foursquare gör det onekligen intressant. Inte så konstigt då Facebook vet att tävlingsdelen alltid drar folk – kolla Farmville.
En bra sammanfattning av vad jag och Brit brukar säga i våra föreläsningar och ett manifest som visar i några punkter hur sociala medier inte är någon större skillnad mot annan marknadsföring – och att det är all skillnad.
Aagård strimlar de tidiga läsplattorna. Och han har så rätt: att ta mer för en bok som inte kräver vare sig papper eller dyr logistik är idiotiskt. Men det blir väl som för musikbranschen: nån annan kommer se till att saker blir som det ska.
Magnus Bråth skriver om hur bloggandet snabbat upp debatten men också höjt tonläget eftersom det blivit enklare att skriva, kommentera och därför lättare att skriva något argt. Jag håller med självklart – dels av egen erfarenhet att faktiskt skriva först och tänka sen, men också eftersom jag diskuterat det här mycket länge. Men uttrycket ”näthat” känns fortfarande rätt trist och dumt – det är inget speciellt hat, kanske inte ens hat alls och varför det skulle vara specifikt för nätet är märkligt.
@britstakston borrar vidare i politik och sociala medier. Själv tycker jag det är symptomatiskt att traditionella medier väljer att driva tesen att sociala medier kommer att utnyttjas främst för negative campaigning.
Det nya medielandskapet har inte bara förändrat förutsättningarna för själva medierna utan också för kändisarna. Time har en lång artikel som både tar sin utgångspunkt i inflationen av röda mattor och explosionen av medier.
Andra länder jobbar för att samla in webbens historia men precis som i Sverige så är det mängder av problem såväl som ekonomiska spörsmål som ska utredas.
Det här visar kanske att det inte är tekniken som är ond eller god utan vad man väljer att använda den till? Bra artikel om hur media väljer att utnyttja P2P-teknik för att sända online-video.
Att behöva stänga sin blogg eftersom man börjat bli för känd, eller sin tjänst som man jobbar med blivit det är trist. Samtidigt visar det hur sociala medier nu har höga grader av synergier och att bredden är höggradig hos nya mediernas hubbar som Techcrunch mfl.
Jurymedlemmar förbjuds att twittra om de rättsfall de är inblandade i. På nåt sätt känns det som självklart men samtidigt visar det hur sociala medier blivit en sån självklar del för hur vi lever.
Second Life fungerar för PBL. Oerhört spännande tanke som också visar hur vi ännu inte sett sociala mediers fulla potential. Fr a är virtuella världar en gigantisk möjlighet både för lärande, support, möten.
Håller Åkestam på att bli 2000-talets Leon Nordin och kommer Dan att skriva ”Uppfinnaren 2.0″? Onekligen intressant och samtidigt kan man fundera över hur brett en byrå kan byggas. Visserligen har jag genom åren jobbat med diverse ansökningar och mycket av mitt planningarbete tenderar att lika mycket handla om affärsutveckling som om marknadsföring. Men historien har lärt oss att också fokusera: Arbmans legacy är inte helt igenom positivt.
Det intressanta med detta är: säkerheten. Om vi väljer att inte slänga något och därmed radera det mer och mer för varje gång servern eller den egna hårddisken skriver över desto mer företagskritisk information finns tillgänglig för den som kan cracka systemen.
Listandet av Knuffs Topp 50 är lite märkligt men det intressanta är diskussionen om framväxten av en ny moral genom sociala medier. Tråkigt dock att diskussionen idag hamnat runt negative campaigning.
Nikke skriver om SIS-index för Twitter. Jag tycker att han pinpointar det hela: alla gör det frivilligt och det är en av många möjligheter att skapa listor och möjlighet att både se ”state of the twitterville” och att utifrån det här bygga vidare segmenterade tjänster.
@Jocke skriver historia och med en vänlig men bestämd skrivstil @lowegrip på näsan. Det är lite vackert att läsa och den senaste tidens viktigaste historiska postning.
SIS-index var snabba på pucken och nu på lördagsförmiddagen har det exploderat i Twitteranvändare som registrerat sig på SIS-index Twitterportal.
Men inget index är meningsfullt om inte så många som möjligt faktiskt använder det och registrerar sig så jag uppmanar alla att gå till SIS och signa upp. Det roliga (som dock @fuffenz påpekade liknar lite spam) är att du bara behöver klicka på knappen och twittra att du lägger till dig på indexet. Viral marknadsföring, enkel registrering och communitykänsla i ett enda musklick.
Att välja att kommunicera att man börjar jobba med sociala medier i traditionell media kan verka lite fånigt (även om det i Sverige fortfarande är en riktig korvbit för fr a våra egna vovvar inom branschpressen… och ja – den som kommer på varför jag gör den gläfsande metaforen kommer jag bjuda på en pilser…). Men tanken som All Points lägger fram – om att det också är ett pedagogiskt sätt att visa andra som ännu inte vågat ta steget in i sociala medier att många andra gör det tycker jag är bra.
Johan Groth skriver bra om internetlogistiken och länkverkligheten. För egen del har jag med Researcher valt att låta den ligga kvar där den är och kommer göra samma sak med deepedition.com när den dagen kommer. Länkar handlar inte bara om Twinglyjuice, Googlekraft och Knuff-listor: det handlar om att skapa orientering för människor i Internets underbara värld.
Opengov är ett begrepp liksom Gov 2.0. Att vi som medborgare mer och mer begär att få tillgång till det som faktiskt är ”vår” data visar inte bara detta utan likaväl utvecklingen av Health 2.0 som kraven på mindre kontroll genom att bygga transparens i alla led. Jonas Leijon, som tidigare utvecklat Bloggy, har skapat Govdata.se som ska samla ihop den svenska öppna data som finns.
Ok. Om man nu ska vara på Twitter – hur ska man då göra? Adam Schoenfeld har tittat på ett antal stora företag och hur de faktiskt arbetar med Twitter och det är fascinerande läsning. Vi ser liknande utveckling exempelvis där @vingresor väljer att separera sin mer konversativa kanal gentemot sina sistaminuten-kanaler (som är mer automatiserande och push-inriktade). I @britstakston s diskussion runt SJs Twitteranvändande har hon en liknande tanke: varför inte se till att informationen finns tillgänglig genom att skapa ytterligare kanaler som kan bygga mer på automatisk push av data. Själv kan jag se att realtidsutvecklingen också pushar på utvecklingen av Internet of things, genom att det relativt enkelt går att skapa kommunikation via de uppkopplade tingen.
En roande krönika om Twitter, sociala medier och vad det kan ge för oerhörda utmaningar för gamla traditionella organisationer. På pricken skulle jag vilja säga som föreläst för så många organisationer och företag som ser sociala medier i princip rycka undan benen på dem.
Det här är vansinnigt roligt (och smart eftersom @pellet väljer att utnyttja länkekonomin och länkbeteslogiken). Själv har jag i år inte kunnat brytt mig mindre om YABA – jag har inte längre den plattformen. Men läs Pers underbart ironiska text till kaffet i eftermiddag.
Inget nytt men huvudet på spiken när det gäller möjliga synergier mellan såväl sport och sociala medier och vad företag kan lära sig av det. Det enda som jag undrar över är om verkligen humor är något som alltid kan fungera. Sen är det oerhört viktigt att påpeka att ”gratis” inte är gratis i sociala medier: själva plattformen kostar inget och skapar distribuerad närvaro för ditt varumärke men för att faktiskt få ut något av det måste man investera – och då handlar det om tid och engagemang. Inget sker av sig självt längre vilket är ytterst viktigt att tänka på.
Självklart är det väl kanske inte riktigt så att det verkligen är nummer 10 miljarder men det visar ändå att Twitter knappast är någon liten udda sak som man kan negligera. Själv tog jag ju en liten tripp igår genom att brejka 30000 tweets.
arbetar med strategier och utbildning inom sociala medier och digitala plattformar. Jobbar med varumärkesstrategi, planning och konceptualisering. Vill du veta mer?
Vill du ha kontakt med mig? niclas@digitalpr.se eller 0706480861 är de mest traditionella sätten att nå mig på.
Senaste kommentar